tisdag, maj 26, 2009

A great man once said "Know thyself". That man's name...

...was Clarence Frenker.


Bwaaaaaaaaaahahahahahahahahaha! Jag dör! Jag dör!

söndag, maj 17, 2009

Vinnaren i årets Eurovisionsschlagerfestival...

...uppenbarade sig under poängutdelningen: Jurydelegaten från Bosnien-Hercegovina visade sig vara ett riktigt modelejon med snöre på huvet och Ladislaus Horatius-uppsyn. Han gick hem som lycklig segrare i Stil-klassen efter en tajt kamp på upploppet. Sveriges bidrag, Modena Örnman, kom på en hedervärd fjärdeplats med sin klassiska "59-årigt plyte på 39-årig kropp"-look.

Musikdelen av tävlingen vanns av en nylobotomerad Chris Kattan som just snortat ett halvt kilo kokain från en fraggels stjärtskåra:


I övrigt finns inte mycket att tillägga än att Norge är Europas onödigaste land och en vinst i en prestigelös musiktävling är det minsta vi kan unna stackarna. Herregud, även en lusekofta måste ha en anledning att stiga upp på morgonen, även om det bara rör som ett fenomen som inte har någon som helst inverkan på resten av musikbranschen utan bara uppskattas av homosexuella män och deras Bingolotto-spelande mödrar. Åldrande kvinnor med pensionsnoja, pyttesmå glasögon och korta, "poppiga" frisyrer i onaturliga färger som går på sambakurs och tycker att kaffe latte är "lite ball så där", "Rickard Sjöberg är väl för stilig ändå?" och "hur ska det gå när den där Luuk tar över På Spåret?".

Mest imponerande i Moskva var den klockrena Tingeling-produktionen, direktimporterad från Skara Sommarland 1986. Bert Karlsson cashade in sin royaltycheck med ett utvisningsbeslut i ena handen och en semla i den andra. Han la en blötmök på vägen ut. Någonstans stod Kicki Danielssons gula kavaj med upprullade ärmar och grät en skvätt. En cerisrosa krustång i plast sågs skjuta fultjack i en gränd.

Dagens sanning 365 gånger om året: Att resa österut är att resa i tiden.



Dagens mp3a: Välbehövlig kaustiksoda för hörselgångarna. Klockren garagerock från 1968. Finnas att köpa på skivan med samma namn.
Max Frost & The Troopers - Shape of things to come

torsdag, maj 14, 2009

Latteläger för småtjejer - Mänskligheten tar ytterligare ett steg närmare total implodering

Såg på nyhetsmorgon för ett par timmar sedan. Det rapporterades ifrån Täby, mellansveriges onödigaste kommun, där flickor i årskurs 5 till 8 erbjuds delta i så kallade "Latte-läger" där de får strosa runt på stan, göra färganalys (så 1988 att det gör ont, bara spegelväggen fattas), shoppa, gå på spa och givetvis dricka latte. Detta otyg, dryckernas Tomas Ledin - latte är kaffe för folk som inte gillar kaffe, Tomas Ledin gör musik för folk som inte gillar musik.

Bakom det hela ligger den suspekte Mats Blückert, så kallad "fritidskonsult" (Täby-slang för "Medelålders man som åker till Thailand lite för ofta och måste tänka på lerinpackade tolvåriga tjejer för att kunna göka med sin skenhustru"). Kolla bilden:


I rest my case. Punktmarkering på Blückert, tack.

Spektaklet är döpt till "Girl & The City", bonnigt namn med blinkning till åderförkalkad tv-serie som fört kvinnorörelsen tillbaka sisådär femtio bast.

Jag kan knappt bärga mig tills världen får se den manliga motsvarigheten där pojkar inom samma åldersgrupp får undervisning i att snusa utan att spy, fixa innebandyfrisyr samt får lära sig att det inte räknas som våldtäkt om tjejen bara ser rädd ut och gråter lite men inte säger nej så det hörs.

Sverige är fantastiskt!

Dagens mp3a: Lämplig låttitel, solklart om Mats Blückert.
Afghan Whigs - Retarded
Från den här plattan, köp illa kvickt.

fredag, maj 08, 2009

16 Horsepower

Om du inte dyrkar 16 Horsepower är det hög tid att börja. Ett band med den religiöse galningen David Eugene Edwards i spetsen. Alla religiösa är per definition galna, men Edwards är the real deal, så kristen att det nästan blir obehagligt.

Men bara nästan, det makalösa låtmaterialet vinner i längden. Mycket tack vare att Edwards inte är någon saligt leende Carola-typ utan snarare en förtappad själ jagad av skuld och en allseende gud. En predikant som plågas av mardrömmar om ormar och ser domedagen komma allt närmare. Ett barn som kämpar för att göra sina föräldrar stolta men som aldrig räcker till.

Med sin råa intensitet kan Edwards skrämma livet ur en med sin blotta uppsyn. Vid sidan av Today Is The Days Steve Austin är han det läskigaste jag någonsin bevittnad på scen. Alla black metal-nissar kan gå och gömma sig, de är ljumma fisar i jämförelse.

2001 bildade han Woven Hand där han fortsätter sitt korståg. Också ett mycket bra band, men de saknar ofta den nakna desperationen hos 16 Horsepower.

En fantastisk 16 Horsepowerspelning i Belgien 1997 kan laddas ner här. Gör det.

Under tiden kan ni glo på exorcismen "American Wheeze" från Pinkpopfestival 2000.



I've grown tired, of the words of the single man
hangin' lifeless on his every word -- o man
you don't understand, dear man
the little angel held out her hand
sayin' father, father I love you
o praise jesus I got you

ok yeah billygoat and we'll play farm
I didn't mean to spirit stiff you
nor to doy you no harm
you say you've got a bone to pick
well, there's plenty showin' on me
come on up yeah bring your temper, boy
we'll see, we'll see

yeah you may be the only one come on son
bring your blade and your gun
and if I die by your hand
I've got a home in glory land

onsdag, maj 06, 2009

tisdag, maj 05, 2009

Miles Davis och varför busen Börje Ahlstedt är en bättre bloggare än lusen Torkel Petersson

Uppväxt som jag är under Astrid Lindgren-filmatiseringarnas guldår fick jag Ronja Rövardotter, Alla Vi Barn i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och Rasmus På Luffen med modersmjölken, och allra störst intryck gjorde Allan Edwall och Börje Ahlstedt.

Min respekt för den förstnämnde har aldrig försvagats, snarare tvärtom - när jag upptäckte hans musik i mitten på nittiotalet ökade min uppskattning om möjligt ännu mer.

Börje Ahlstedt däremot är ett annat kapitel. För en liten parvel var han i rollen som rövaren Matti allt man ville att sin farsa ska vara: genomsnäll men kan ge elakingar en smäll på truten. Stor och stark med manlig kroppsbehåring.

Sedan dess har det gått utför, och efter hans barnsliga upptåg i "Stjärnorna På Slottet" och hans insats i Peter Birros mediokra tv-pjäs "Arbetarklassens Sista Hjältar", som mest bestod av att andas genom näsan så hårt han kunde, hade jag fått nog.

Men så av en slump glider jag in på Dramatens blogg och blir alldeles varm i hjärtat. Jag läser Ahlstedts inlägg och i ett nafs är han den håriga björnfarsan igen, han som bara vill sno lite från de rika, krama sina barn och trycka på Lovis i tvåan när regnet piskar.

Visst, han är lika pretentiös som alltid, tar både sig själv och teaterkonsten på lite för stort allvar och givetvis namedroppar han Bergman aningen för ofta, men det bestående intrycket är ändå av en vis gammal man som sett det mesta och fortfarande har huvudet på skaft. Som har sunda värderingar och verkligen brinner för det han gör.

Främst uppskattar jag att han skriver så bra, något man knappast är bortskämd med på bloggosfären. Men det har väl också med åldern att göra kan jag tänka mig. Alla ungdomar är ju trots allt uppväxta med taskig grammatik, obefintlig meningsuppbyggnad och annat trams. Ahlstedt språk är väl avvägd, sparsamt och direkt men samtidigt målande. Han förmedlar exakt vad han menar utan att flumma ut för mycket.

Dessutom skriver han meningar som är längre är tre ord, vilket verkar vara normen bland bloggare nuförtiden. Ni vet. Folk som skriver så här. Typ. Eller nåt. Men. Iallafall. Osäkert varför. Men! Så är det. Faktiskt. Nuförtiden. Ju.

Exakt varför väljer folk att skriva på det sättet? Märker de inte själva hur jobbigt det är att läsa? Det förstör flödet i texten och bromsar av tempot helt, det är lika irriterande som att köra en biljävel som får motorstopp var femtionde meter. Skräckexemplet #1: Fredrik Virtanen. Hans blogg var en ren katastrof, ett inlägg var allt som krävdes för att ge mig huvudvärk.

Detta har blivit så vanligt att en liten detalj som att Börje Ahlstedt skriver blogg utan att dela up varje mening i fyra diton känns uppfriskande. Han framstår som extra intelligent i jämförelse med sin Dramaten-kollega, stolpskottet Torkel Petersson, som på samma blogg bjuder på följande:

"Bloggi bloggi blogg. Bloggi blogg blogg blogg blogg blogg blogg blogg bloggi bloggi bloggi blogg blogg. Bloggi bloggi bloggi, blogg blogg. BLOGG! BLOGG! BLOGG!!! Bloooooooooooooooooooooooooooo oooogi!! Blogg. Blogg. Blogg. Blogg. Blogg. Blogg. Bloooooooog! Blogg? Blogg!

Wow, mmm, nice vilken känsla, varför har jag inte gjort det här förut."


Jag är mållös. Nån som har lite arsenik till övers?

Dagens mp3a: Brilliant låt döpt efter brilliant gitarrist.
Miles David - John McLaughlin
Tagen från "Bitches Brew" (1970), köp den här illa kvickt.

måndag, maj 04, 2009

Filmaffisch-mashups och het presidentfru

Så oerhört underhållande - ordvitsar über alles.

Funna här.












































Dagens mp3a: Sarkozy's main squeeze
Carla Bruni - La Dernière Minute
Från den här skivan, rekommenderas varmt.

söndag, maj 03, 2009

Bokreafynd, Zach Galifianakis-dyrkan och Richmond Fontaine

En snabb summering av årets bokrea bara för att skryta om vilken bra smak jag har. Vad köpte du själv? Liza Marklund? Stieg Larsson? Jan Guillou?! Hahahahaha! Din klåpare.

Och det bästa av allt (håll i hatten, matroser): Hela bunten kostade sammanlagt 75 spänn! Så gott som gratis. It's official: Uppsalas bokhandlare är nu bankrutt. Hälften var visserligen begagnade och i ett fall rörde det sig om ett f.d. biblioteksexemplar, men det är bara coolt. Begagnat slår nytt veckans alla dagar.

Jag hittade dessutom "Harry Potter Och Halvblodsprinsen" för 12:50! Ja, ni läste rätt. Ett otummat, inbundet ex för tolv kronor och femtio öre. Vansinne. Inte för att jag bryr mig ett skit om Harry Potter, men fatta vilken vinst jag går med när jag slänger upp bokfan på Blocket och det börjar fuktas i brallan på någon osocial stackare med Merlin-hatt och hemmagjort trollspö av ätpinnar i högsta hugg. Jag snubblade hemåt över kullerstensgatorna med dollartecken i blicken. Money and riches and LearJets, here I come! Ett eget harem ska jag ha också. Åtta geishor, minst.

Låt oss nu helt byta ämne. Världens fem roligaste människor, ej rangordnade:

Patton Oswalt
Ricky Gervais
Kristen Wiig
Tina Fey
Zach Galifianakis

Den sistnämnda kan ses i detta geniala klipp där han intervjuar skådespelaren Jon Hamm och når sådana ogripbara höjder av bitterhet, människoförakt och livstrött översittarelitism att klockorna stannar och bearnaisen skär sig:



Eller detta där han intervjuar skådespelaren Michael Cera (Juno, Supersugen):



Eller detta där han befinner i publiken hos Ellen DeGeneres' program och verkar vara den enda som inser hur tragiskt det hela är. Känn frustrationen som kryper i hela hans kropp, känn det iskalla hatet mot universum.



Eller varför inte när han skäller ut en störig tjej i publiken:



Fullkomligt briljant. Ungefär vad man kan förvänta sig av en man började sin tv-karriär med att gästa David Lettermans talkshow och berätta att han gillar att ta på småpojkar.

Bubblare till topp 5-listan: Conan O'Brien, Stephen Colbert, Eddie Izzard, Will Arnett, Jon Stewart.
Världens minst roliga människa är givetvis Pablo Fransisco.

Dagens mp3a: Episk alt-country.
Richmond Fontaine - Willamette
Från den här plattan. Köp den.

lördag, maj 02, 2009

Gubbsjuka fotografer och Jay Munly

Saxat från dagens Expressen.

Jag vägrar tro att jag har snuskig fantasi, problemet ligger inte hos mig. Däremot är jag övertygad om att fotografen hade halvfjong och flåsandning när han instruerade en intet ont anande blondin att "vattna" ansiktet på en prunkande buske i form av en kurvig, saligt leende donna. Lite harmlöst sådär.

"Spruta lite på kinden också. Du vill väl inte att den ska vissna? Hö hö."

Jag påmindes omedelbart om några av de tveksamma fotografierna i Bonniers lärobok "Medicinsk Grundkurs" som jag läste under min utbildning. Jag vill härmed varna alla känsliga läsare.



Är det bara jag som känner mig lite smutsig?

Dagens mp3a: Paranoid psykopat-country.
Jay Munly - Amen corner
Köp plattan här, den är grym.