lördag, juni 08, 2013

Jag tänkte dela med mig av lite Allan Edwall. Om någon fortfarande är med mig.


Hallå där ute. Där ute i cyber-etern. Är det någon som ännu bryr om Pöbelförakt? Tveksamt. Ytterst, ytterst tveksamt.
Ville bara berätta att jag lyssnar mycket på Allan Edwall på sistone. Visst bryr ni er? Så in i helvete.

Grejen är ju den att karl var skald utan dess like. Så monumental i sitt artisteri att det vore patetiskt om jag låtsades att jag vore like uttrycksfull i sakfrågan som Daniel Josefsson, denna språkgourmandernas språkgourmand. Så jag låter honom sköta snacket. Klicka på hans namn och läs.

Så jag tänker inte ens låtsas. Utan bara dela med mig av en samlingsplatta med Allan Edwalls bästa visor som jag knåpade ihop hösten 2006. En samlingsplatta som jag fortfarande lyssnar på med andakt.

Om någon fortfarande läser.

Om någon fortfarande bryr sig.

LADDA NER: Allan Edwall - Visor i urval (1979-1997)

1. Akrobatik
2. Årstider
3. Den lilla bäcken
4. Möss och människor
5. Sommarvisa
6. Kanske
7. Far
8. En egen hjärtevän
9. Förhoppning
10. Misse
11. Visst är det bätter men int' är det bra
12. Kärleksvisa
13. En rektig kär
14. Avsiktsdeklaration
15. Lågkonjunktur
16. Köpråd
17. Motgångar
18. Dystervals
19. Gullegubbar 20. Trevligt att se di
 21. Jag gick mig åt körka
22. För ingentine - för kärleks skull
23. Familjeportätt
 24. Troll och älvor
25. Aftonro
26. Morbror och grisen

tisdag, juni 26, 2012

"Ska föda barn"



Vad är alternativet? Att ungjäveln stannar där inne?

Istället för journalistik: Aftonbladet.

tisdag, maj 03, 2011

När storfiskarn talar om/Hur stora fiskar han får/Ja då hukar han som han vill

Har du fångat en fisk och känner dig så där avspänt Per Morberg-manlig?




















Se då för fan till att sitta på huk, din fitta.

onsdag, augusti 04, 2010

Nice.

Hej min kära,
Mitt namn är Miss Linda Yak, Som jag viskar min bön i kväll och gick in i sökandet efter
en fin vän i (internet) Jag kom över din kontakt, mina tankar och mitt hjärta sa åt mig att
kontakta dig för vänskap, en vän som verkligen förstår hans eller hennes vän och dela sina
känslor tillsammans. behaga vänlig acceptera min begäran, anser jag att avstånd eller ålder och religion kan aldrig
vara ett hinder men låt kärlek ansluta oss att kärlek är en bro som ansluts långt avstånd
att vara nära varandra, jag skall sända fler bilder till dig direkt jag får ditt svar på min e-postadress (linda_camara4@yahoo.co.uk) tack.
din In Love,
Linda Yak.


Min lycka är gjord.

söndag, maj 16, 2010

Slumpmässig TV4-observation med anledning av gårdagens sänding av "Sommarkrysset"

Kul initiativ att låta färgblinda epileptiker rita och bygga dekoren.



Låt mig gissa: Samma personer låg bakom EMDs frisyrer?

Fram till igår var jag övertygad om att inget årtionde någonsin kommer vara mer pinsamt i efterhand än 1980-talet. Jag hade fel.

Folk tittar tillbaka på foton från sina ungdomsår på 1940, 50, 60 och 70-talet. Visst, man ser tonårsflottig och genant ut, men inget extremt. Samma sak med 90-talet. Man kanske ser ut som ett grungeoffer, alternativt indiepopnörd med fotbollströja och pottfrisyr, men inget att skämmas för.

80-talet är en helt annan femma. Inget årtionde har modemässigt varit lika crazy, lika anarkistiskt, lika "jag tar på mig lite vad fan som helst bara det är neonfärgat". Resultatet? Under inget annat årtionde har folk sett så ansträngda och jävliga ut.

Then along comes 2010 and skjuter vett, sans and god smak i nyllet med solariebränna och chockrosa shutter-glasögon. Ingen kommer titta tillbaka på detta decennium och tänka "Fan va cool jag såg ut. Det var tiden det, minsann. Kolla vilka sexiga uppkavlade kavajärmar jag hade".

Det finns människor som bränt fotografier av sig själva från 80-talet i ren skräck, för att ingen ska se dem. Men mest för sin egen skull - minnena är för plågsamma. Nu vet ni vad ni har att vänta er, idioter.

Och detta sträcker sig inte bara till dagens mode. Ingen tvekan om saken, 10-talet kommer se en återgång till 80-talets allmänna ytlighet, svinighet och egoism. Det har redan pågått i flera år, bubblat under ytan likt Cthulhu och väntat på att återvända, och under de närmaste åren kommer brats och stekare kommer till slut att explodera i full prakt. Alla kommer att vilja bli yuppies när de växer upp, alla tonårstjejer kommer av ren upphetsning att kissa i sina icke-existerande trosor när någon 35-åring med flottig faux-hawk och randing tröja slentrianplåtar dem på Stureplan. Blondin-Bella blir nästa Janne Josefsson och sunt förnuft blir ett minne blott.

Far åt helvete, 10-talet. Kyss mitt gubbarsel.

torsdag, maj 06, 2010

måndag, april 12, 2010

Griniga gubben klagar

Santa Marias Taco Spice Mix har smakat annorlunda nuförtiden, den har plötsligt fått en anings mer rökig smak. Det samma gäller Old El Pasos tidigare så delikata Cheddar Dip, en essentiell del i en sund tacomiddag. Oerhört upprörande.

Värst allt är att man verkar bytt recept på kryddpåsen som medföljer Samyang Ramens snabbnudlar. Detta gäller framför allt de kryddstarka nudlarna i lila påse.

Jag vet inte vem som bestämt att smakerna skulle ändras och varför, men jag önskar härmed denna person en för tidig död.

lördag, mars 27, 2010

Vad fan hände?


Varför var denna blogg extra intressant vecka 10?

lördag, februari 20, 2010

Crucifed Barbapapa


SVT1, 20:e februari, klockan 20.50.

Presentation av Sveriges sämsta band: "De tycker att det är för lite trash metal [sic] i Melodifestivalen. Nu ska det bli ändring på det."

Följt utav en Scorpions-ballad.

Ridå vett och sans.

Finalisten Timotej hittade man i kategorien "skaffa fyra unga blondiner som får låtsasspela hippieinstrument till en potentiell Balkan-hit anno 1998".

Jag har inte sett en sekund av den svenska schlageruttagningen sedan Roger Pontare lekte etnisk med en eskimo, men detta spektakel kan icke tolkas som något annat än civilisationens slutgiltiga förfall.

Plötsligt blev jag påmind om varför jag aldrig läser kvällstidningar eller tittar på TV. Far åt helvete, världen. Far åt helvete, mänskligheten.

Far åt fucking jävla fitthelvete.

tisdag, februari 09, 2010

Kerry King = Jan Bylund

Århundradets scoop, gott folk.

Kerry King på baksidan av Slayers "Reign in blood" (cd-versionen):



Jan Bylund på baksidan av dennes hemvideo "Hemlängtan":



Your honor, I rest my case.

Och när vi ändå är inne på Slayer-spåret... Nån som vet om Dave Lombardo fulade med James Francos morsa nån gång på 70-talet?



måndag, februari 01, 2010

Will the real klnordahl please stand up?

Efter nio månader i bloggosfären har jag fått min första förföljare, en stalker, ett FAN!

Någon som kallar sig "klnordahl" har blivit min "follower", en funktion jag inte ens visste fanns innan det en dag plötsligt stod på Blogger att jag fått en. Så klnordahl, whoever you are, whereever you are - ett stort tack.

Du är bevisligen en fantastisk människa.

måndag, januari 11, 2010

Kyss mig, Löken!

Låt oss glömma att Rakitis-singeln jag köpte av dig för hundra år sedan var repig.

Kyss mig hårt med tunga, allt är förlåtet.

måndag, december 28, 2009

Hells Jingle Bells

Är det så konstigt att Jan Banan tror att alla hårdrockare är idioter när de enda hårdrockare som någonsin syns i media är Joacim Cans och dessa två varelser av svårdefinierbar djurart?

Var inte missfallet "Rundgång" tillräckligt? Måste ni bjuda in heavy metals egna Albert och Herbert för att hålla i the hardest julshow ever? Denna föreställning bestod av exakt två komponenter: samtliga hårdrocksklicheer du kan tänka dig snyggt uppradade på pärlband, samt Tödde & Mödde som emellanåt dök upp och berättade hur trist det är med alla fördomar mot hårdrockare.

Vi tar några bonusvideor på det:





Misantropen i mig gör vågen.