Jesper Blomqvists efterblivna lillebror? Check. Med kaninöron och sorkgaddar? Check. Stilmässigt korrekt val av mössa?. Check. Joddling med hönsimitation till eurodiscobeats? Check. En hel orkester som låtsas spela live? Check. Episka "Sagan om ringen"-bilder med kran och steadicam? Check. Hundratals tyskar i lederhosen som aldrig sett något så fantastiskt? Check. Mycket obehaglig masspsykosstämning a la Königsplatz 1922? Check.
Frågor på det?
Uppdatering 24/11:
STOPPA PRESSARNA! Jag tyckte Markus såg bekant ut, men Jesper Blomqvist? Herregud vilken miss! Vem som helst kan ju se att det är Preparation H Raymond!
Detta är tre år gammalt och förmultnat för länge sedan, men jag snubblade över en sanslöst rolig tråd på Flashback Forum, alla ljuskygga individers vattenhål.
Någon vid namn Erik efterlyste hösten 2006 information om de två missanpassade medborgarna som med tveksam taktkänsla skrålade med i Sven-Ingvars "Sommar och sol" i Bengt Alsterlinds skötebarn "Hajk" någon gång i början av 90-talet.
Ett helt gäng ungar hade släpats till SVTs studio i Karlstad, men just dessa två utmärkte sig extra mycket, vilket lett många (inklusive mig själv för att vara helt ärlig) att fråga sig: Vilka var egentligen mongoungarna bakom grinden?
Erik ställde denna fråga på forumet och tonvis med människor som också blivit traumatiserade av programmet i sin ungdom drog igång stenhårt detektivarbete för att lista vilka i helvete dessa två fragglar var, hur de hamnade i "Hajk"-studion och vad de gör i dag. Och inte nog med det - de lyckades!
Efter månader av rigoröst sökande via internets alla möjliga och omöjliga annaler lyckades man till slut lösa detta mysterium som gäckat Sverige i femton år. Tja, delvis i allafall. Falska spår, felaktiga namnuppgifter, familjefejder, telefonsamtal på fyllan, mina damer och herrar, denna fantastiska tråd har allt. Stor humor och fullkomligt genialiskt. Något av det mest underhållande jag någonsin läst på nätet.
Utöver de två stjärnorna får vi dessutom veta att killen med vita gubbshorts och basketboll heter Dennis och är tydligen ett riktigt praktarsel nuförtiden, och att den rödhåriga ungen som sitter på golvet är Sven-Erik Magnussons son. Detta var tydligen inte populärt bland de andra barnen, eftersom tjejen med lugg och blåjeans sular en boll i huvudet på honom vid 1:43.
Och vem var det egentligen som stod utanför bild och handlöst kastade plastanden på barnen bara några sekunder senare? Vi ser också att Magnussons alkoholproblem existerat länge - inte en chans i helvete att han var nykter när detta spelades in.
Du hittat hela spektaklet här. Mycket rekommenderad läsning.
Så anlände då slutligen mina två djupt efterlängtade kukigenkänningspriser. Man hade ju hoppats lite på en flådig "Gissa Snoppen"-keps som man kunnat bära spankulerandes gata upp och gata ner i socknen och dra åt sig lokalbefolkningens trånande, avundsjuka blickar.
Istället fick jag en tröja som det står "Strykjärn" på. Den har nu haft på mig tre dagar i sträck. Passande nog är den gjord av ett material som inte blir skrynkligt. Genidrag eller ödets ironi? You be the judge.
Strykjärn är tydligen en jättejättehatisk hårdrocksorkester från Säffle. Jag vågar inte lyssna på låtarna på deras MySpace-sida, de känns så farliga. Som tur är har de inga tatueringar, sånt tycker jag är otäckt. Så istället fick de be en ruskig rockkompis mannekänga tröjan på promobilderna.
Fast jag tittade iallafall på de fina fotografierna från en konsert som grabbarna tydligen gjorde i vassen, eller möjligtvis i ett slysnår.
Lite märkligt men alla sätt är bra utom de dåliga, och man måste ju börja nånstans. Inte många lirar på Budokan på första turnén, först måste man jobba sig uppåt ute i spenaten.
Men men, kul att kidsen håller på. Rock on, ungdomar.
