Låt mig gissa: Samma personer låg bakom EMDs frisyrer?
Fram till igår var jag övertygad om att inget årtionde någonsin kommer vara mer pinsamt i efterhand än 1980-talet. Jag hade fel.
Folk tittar tillbaka på foton från sina ungdomsår på 1940, 50, 60 och 70-talet. Visst, man ser tonårsflottig och genant ut, men inget extremt. Samma sak med 90-talet. Man kanske ser ut som ett grungeoffer, alternativt indiepopnörd med fotbollströja och pottfrisyr, men inget att skämmas för.
80-talet är en helt annan femma. Inget årtionde har modemässigt varit lika crazy, lika anarkistiskt, lika "jag tar på mig lite vad fan som helst bara det är neonfärgat". Resultatet? Under inget annat årtionde har folk sett så ansträngda och jävliga ut.
Then along comes 2010 and skjuter vett, sans and god smak i nyllet med solariebränna och chockrosa shutter-glasögon. Ingen kommer titta tillbaka på detta decennium och tänka "Fan va cool jag såg ut. Det var tiden det, minsann. Kolla vilka sexiga uppkavlade kavajärmar jag hade".
Det finns människor som bränt fotografier av sig själva från 80-talet i ren skräck, för att ingen ska se dem. Men mest för sin egen skull - minnena är för plågsamma. Nu vet ni vad ni har att vänta er, idioter.
Och detta sträcker sig inte bara till dagens mode. Ingen tvekan om saken, 10-talet kommer se en återgång till 80-talets allmänna ytlighet, svinighet och egoism. Det har redan pågått i flera år, bubblat under ytan likt Cthulhu och väntat på att återvända, och under de närmaste åren kommer brats och stekare kommer till slut att explodera i full prakt. Alla kommer att vilja bli yuppies när de växer upp, alla tonårstjejer kommer av ren upphetsning att kissa i sina icke-existerande trosor när någon 35-åring med flottig faux-hawk och randing tröja slentrianplåtar dem på Stureplan. Blondin-Bella blir nästa Janne Josefsson och sunt förnuft blir ett minne blott.
Far åt helvete, 10-talet. Kyss mitt gubbarsel.
